35+1

Här kommer magbild från v 35+1. Det syns att magen sjunkit lite.
Nu är det inte många veckor kvar. Nästa bild får bli från dagen innan eller samma dag som snittet.


Här är en bild som Jimmy tog när jag låg i soffan. Eftersom jag har ungens huvud under revbenen är det lite obekvämt att ligga på höger sida så då ligger jag med magen i soffans hörn. Inte visste jag att jag var ett sånt hängbuksvin. =)

Vändningsförsök

Här var det snabba bud. Vi var hos branmorskan igår och hon tyckte att barnet sjunkit ner (vilket jag kan bekräfta eftersom jag får gå och kissa hela tiden) och eftersom det blir svårare att vända barnet om det är fixerat så försökte hon ordna en tid för vändningsförsök åt oss så fort som möjligt. Det är egentligen lite tidigt eftersom jag bara har gått 35+1 idag. de väntar helst till 36 hela veckor har gått. Så vi fick en tid redan idag på morgonen för att titta om det skulle gå att försöka vända idag, eller om vi skulle få vänta, eller om det inte skulle gå alls.

Enligt ultraljudet såg allt bra ut och det skulle gå att försöka redan idag. Var inte riktigt förberedd för det men kände att det är lika bra att försöka. Fick göra en CTG-kurva som såg bra ut, så satte de en "ingång" i handen där de injecerade bricanylen. Blev avslappnad och fick lite hjärtklappning men jag trodde att det skulle vara värre. Sen försökte läkaren att vända på ungen. Hon försökte få den att göra en bakåtkullerbytta eftersom det är den kortaste vägen. Det gjorde riktigt ont och var obehagligt men inget jag inte stod ut med. Hon försökte fyra gånger men den rörde sig inte ur fläcken. Hon tyckte att min livmoder var lite spänd och sa att hon skulle kunna ge mer bricanyl men att det var ovanligt att de gjorde det. Men hon ville inte ta i för mycket eftersom jag har moderkakan i framvägg och det faktiskt kan lossa en bit. Och jag kände att det räckte med de försök hon gjort. Det hade varit skillnad om det varit nära men eftersom den inte ville röra sig ett dugg så kändes det inte som om den skulle göra det med mer våld. Och den har legat i säte i minst fyra veckor så den ligger säkert så av en anledning.

Efter försöket fick vi göra en CTG-kurva till för att se att allt såg bra ut. Och det gjorde det. Så då fick vi åka hem. Och jag fick äntligen äta och dricka. Klockan var elva och jag var vrålhungrig. Sen var vi så trötta så vi sov middag några timmar. Det var verkligen välbehövligt.

Huvudet under armen

Ja, inte riktigt även om jag känner mig lite trög i huvudet eftersom jag sover så dåligt.
Det jag syftar på är att vår rackarunge fortfarande inte har vänt sig utan har huvudet precis under mina högra revben. Väldigt bekvämt. =) Känns som om huvudet kommer att vara helt mosat när den kommer ut eftersom det är lite svårt att unvika att böja sig framåt ibland. Att sova på höger sida är också lite spännande då det känns som en knöl i sängen och då vet jag att det är ungens huvud jag ligger på.
På torsdag ska vi till barnmorskan för en extra koll för att se om den vänt sig och har den inte det blir vi bokade på ett vändningsförsök. Så det gissar jag blir i mellandagarna. Så förhoppningsvis hinner den vända på sig tills dess. Men jag har läst några övningar man kan göra för att få ungen att vända sig. Det ena var att visualisera att barnet vänder sig. Inget för mig. Det andra var att man skulle ligga med rumpan högre än magen. Så här ungefär, fick bilden visad av Veronica. Men graciös som jag är så har jag lite svårt att ligga så där, så jag har lagt kuddar under rumpan istället. Det funkar men det är inte så trevligt att ligga så någon längre tid. Annars kan man stå på alla fyra vilket jag också testat. Inget har funkat än men det är värt att testa.

Idag är Jimmy i Stockholm och ska gå och titta på Mammas nya kille. Han ska gå med Jonas, Björn och Mange. Mange var den som ordnade det men han är ju inte världens bästa på att organisera så när de kom för att hämta Jimmy kom de för att han ville dubbelkolla sina e-brev för att se om det verkligen var idag de skulle gå. De skrev även upp bokningsnumret eftersom de skulle hämta ut biljetterna i teaterkassan. Så nu är de i alla fall på väg och det är rätt dag och tid. Hoppas de får kul. =)
Jag har tagit det lugnt, tittat på skidor hela dagen. Det var riktigt spännade att se när Johan Olsson vann. Det är så skönt att vara ensam ibland, det händer inte så ofta.

Anna, tack för de lugnande orden. Skönt att höra att någon haft likadant. Det jag oftast fått höra är: "nu sparkar den väl massor, så att man kan se hela magen röra sig?" Men så har det verkligen inte varit. Jag har moderkakan i framvägg så det är en bidragande orsak men även att den ligger som den gör, gör att det inte känns så mycket. Nu känns det mycket mer men bara som att hela ungen sträcker på sig, inte som sparkar. Ibland känns det som om den försöker ta sig ut genom sidan på magen.
Men som sagt, håll tumamrna för att den vänder sig. Vill ju helst föda vanligt men hellre kejsarsnitt än sätesbjudning. Hade jag vetat att barnmorskorna känner sig säkra på det och att det var många som födde så var det en annan sak men det är ju faktiskt större risk att något händer barnet och det vill jag inte riskera.