God Jul

Hoppas ni haft en riktigt bra jul!!

Tyvärr är våra väskor fortfarande borta. De lär nog inte komma förrän på onsdag. Träligt!!!

Hemma

Så var vi hemma igen efter 20 timmars resa. Vilket äventyr!!

När vi kom till flygplatsen var Jimmy tvungen att checka in sin väska, som ska fungera som handbaggage, det var tydligen lite för tung. Den vägde 12,4 kilo och de får bara väga 8 kg. Så han fick en påse att lägga viktiga saker i. Kändes lite onödigt. Särskilt när vi kom ombord på flyget och såg att det inte var fullt.

Sen tio timmar i luften. Jag sov ca två timmar. Annars läste jag mest. Tiden gick ganska fort faktiskt.

När vi kom fram till Helsingfors så hade vi 1 timme och 45 minuter på oss. Det jobbigaste var ju att man måste ta upp vätskor vi hade. Mascara räknas som vätska! =) Sen ska datorn upp, man måste ta av sig jackan för den ska skannas. Och klockan. Man kan ju bli svettig för mindre. Min väska kollade de väldigt noga och Jimmys påse var de tvungen att öppna för att titta i.

20 min innan flyget skule gå hade vi fortfarande inte fått gå ombord. Så det kändes ju inte riktigt uppmuntrande att vi skulle komma fram i tid. Men det blev inte så mycket försenat. Vi hade medvind så det gick ganska fort.

Eftersom vi kom från Helsingfors så var det ju inte så många som hade checkat baggage. Så det gick ganska snabbt innan bandet slutade rulla. Och våra väskor kom inte upp. Så det var bara att gå och säga till. Tydligen så brukar det hända, förhoppningsvis skickade de med sista flyget från Helsingfors. Vi kan ju bara hoppas att de ringer idag (lördag) och kommer och lämnar väskorna. Annars blir det inga julkpappar. Och inga kläder har vi ju heller. Men det klarar vi nog. Jag är ju van. =) För två år sen glömde jag min väska på tåget när vi åkte hem över jul. Så jag hade inga kläder, smink över hela julen.

Vi hann i alla fall med tåget till Nyköping. Det hade kunnat vara lite snärjigt om flyget varit försenat. Och vad väntar när vi kommer av? Jo, där står mamma, pappa, Åke, Anita, Tom och Jenny. Med ett bord uppdukat med glögg och pepparkakor. Gissa om folk kollade? Mysigt var det i alla fall.

När vi kom hem till Okle blev det julmust och vörtlimpa. Smarrigt värre.

Gick och la mig vid tio, var inte så jättetrött, men det hade varit en lång dag. I Japan var ju klockan sex på morgonen då. Vaknade halv fyra och hade lite svårt att somna om. Men vid fem somnade jag om och sov till nio. Skönt, förhoppningsvis så blir det inga problem att vända dygnet.

Nu har vi ätit frukost (finerhavregrynsgröt med linfrön i), löst melodikrysset och druckit elvakaffe. Vanliga lördagstraditioner i ekbergshuset alltså. =)
Sitter här i morgonrocken och hoppas att de ringer om att våra väskor kommer snart.....

Osaka

Oj, vad vi gick och gick. Vi hade bestämt att vi skulle ha en shoppingdag, så inget turistande och titta på sevärdheter. Det finns det ändå inte så många där.

Så vi började morgonen med att gå i electric town, där det skulle finnas massor av affärer som säljer elektronik, ungefär som Akihabara i Tokyo. Men det var inte alls likt, mycket mindre affärer, men vi kanske kom vid fel tid, borde kanske ha kommit på eftermiddagen. Jag tittade på en laptop, men får kolla hemma vad de kostar, kanske ändå är bättre att köpa det i Sverige.

Sen letatde vi redan på en bokaffär. Eller affär, jag tycker nog att det borde vara lite lättare att hitta. Vi hittade en liten gat där affären skulle ligga och såg en skylt uppe på en byggnad. Men vi såg inte vart man skulle gå in. Det var ett helt vanligt bostadshus. Så vi åkte upp till tredje våningen. Tänkte att det kunde vara där eftersom skylten var på tredje våningen. När vi kom upp, så var det en skylt om på dörren med namnet på butiken. Så vi gick in och där fanns minsann massa böcker om hur man lär sig japanska. Jimmy köpte en .

Sen gick vi till Kinokunya. Världens bästa bokaffär, i alla fall den i Tokyo. Den här var ltie mindre, men hade en bra del med engelska böcker. Jimmy köpte några japaskböcker, jag köpte en skönlitterär bok av en japansk författare.

Knatade runt i lite andra affärer. Åt sushi till middag. Så gott!!!

Kom tillbaka till hotellrummet vid nio, efter 11 timmar på stan.

Packat och klart

Japp, nu är det mesta fixat inför morgonens resa. Väskan är inte alls så full som jag trodde, konstigt nog mindre än när vi åkte hit. Och nu har vi ändå köpt julklappar. I och för sig lämnar jag lite kläder här. Såna som jag likagärna kan slänga.

Idag fick jag dubba på. Det hade fallit massa snö i natt. Och det snöade när vi gick till universitetet. Riktigt stora, härliga flingor. Så när jag gick hem tog jag denna bild. Solen blänker lite för starkt, men jag tycker ändå att det blev lite fint. Det är väl det närmaste en vit jul vi kommer.

Imorgon åker vi till Osaka och på fredag åker vi hem. Här är exakta tider. (i lokal tid)

Åker från Osaka 12.00
Kommer till Helsingfors 15.15 (flyget tar 10h 15min)
Från Helsingfors 17.00 (flyget tar en timme)
Kommer till Arlanda 17.00

Irriterande

Jag blir så arg när jag inte fattar saker och ting. Har nu försökt att läsa på hur det fungerar med EU:s nya regler vad det gäller att ta med sig vätska i handbaggaget. Så förbaskat krångligt det ska vara.
Har man flaskor som är mindre än 100ml är det okej, bara man lägger dem i en återförslutningsbar påse som är en liter. ?? Men om jag nu skulle vilja köpa en parfym, eller lotion i tax-free som är mer är 100 ml, så får jag inte göra det i Osaka. För den säkerhetskontrollen vi går igenom där gäller inte i Helsingfors utan då måste vi gå igenom en ny. Men, det går att handla på planet mellan Osaka och Helsingfors, om flygvärdinnorna stänger igen påsen ordentligt så att man inte kan stoppa i nåt nytt och så måste man ha kvittot. Vad är skillnaden???
Någon som kan förklara för mig?

Clementiner

Jag har blivit helt galen i clementiner. Kan äta hur många som helst. Nja, okejdå, inte hur många som helst, men massor.

Jag behöver kanske c-vitamin så kroppen säger åt mig att bli sugen på clemmisar. Jag har ju haft lite ont i halsen ett tag, men det blir inget mer.

Annars kan det vara så att det känns lite juligt. Vi äter ju inget annat juligt, förutom lite kanel till frukosten.

Min klåda är förresten borta nu. Var hos doktorn i fredags och då fick jag lite mer allergitabletter, så att jag klarar mig tills jag kommer hem. Men jag är lite skeptisk, så fort jag känner lite kli så tror jag att det ska komma tillbaka. Men det kan ju faktiskt klia på "en vanlig människa" också.

Hurra, hurra

Grattis mamma på födelsedagen!!!
Ledsen men jag hittade ingen bättre bild på dig.
(För er som undrar så är det inte chokladpudding hon har på ögonbrynen, även om det är väldigt gott, utan det är färg för att färga dem. Den gången gick det ju faktiskt eftersom hon inte hade råkat raka av ett av dem.)

Orkar inte skriva

Idag är jag trött.

Sprang 7,2 km innan lunch idag. Det var i alla fall skönt.

Nu ska jag titta på Bond (dubbat till japanska) och äta mandel....

Mattanter

Idag glömde Jimmy sitt kort så vi kommer inte in i vårt rum. Men han har gått för att hämta det så jag sitter utanför lunchrestaurangen och jobbar lite så länge.
Det är lite roligt att observera mattanterna. De är så söta. De skrattar hela tiden. De är ungefär som mattanterna hemma, förutom att alla är svarthåriga och så är de lite smalare. Och förhoppningsvis har de inte lika snuskig humor. =)

Bento

Jag gillar ju mat. Och jag måste säga att lunchlådorna här är fantastiska. Bento kallas de. Det är en lunchlåda med separata fack för olika matbitar. Den klassiska lådan användes som förfriskning under kabukiföreställningar. Jag tror att den klassiska lådan innehåller saker som kan ätas kalla som fisk och skaldjur.
De som finns att köpa här har oftast någon köttbit, ris, grönsaker och lite annat smått och gott som en korvbit och potatismos. Den jag köpte idag hade också ett stekt ägg, lyxigt värre.
Och de är så billiga. Den här kostade 398 yen. Alltså under 30 kronor, för så mycket mat.

Saker jag längtar efter

* Vörtlimpa med smör och ost (någon god, gärna lite stark)

* Julmust

* Att vara färdig men min uppsats

* Toms och Jennys bäbis (jaja, jag vet att den inte ska komma förrän i januari)

* Min tempurkudde

* Att ha mer än två plattor på spisen, och att ha en ugn

* Ett gym, vad kul att träna pump


* Okejdå, jag saknar väl er också, mamma och pappa

Svenskhuset

Det här huset går vi förbi varje dag när vi går till universitetet. Vet inte om det bor någon svensk där, har bara sett någon japan.
Alla hus har sin egen tank med fotogen utanför huset och de här har målat sin med Sveriges flagga. Fint, tycker jag!!!

2006 Hakodate Christmas Fantasy

Ok, tänk er massor av japaner. De flesta har såklart en kamera eller mobil med kamera i. Det är kallt, jättekallt. Julig technomusik spelas. Ni ser en jättestor gran som är skickad från Canada. De riktar spotlights bort från scenen och det kommer en gaffeltruck med lite pyssel på, allt för att likna tomtens släde. Helt plötsligt kommer det upp en jultomte på scenen som pratar ungefär som tjuren Ferdinands mamma. En kille friar till sin tjej (tror jag), tomten räknar ner från tio till ett.
Sen tänds granen och fyrverkeri startar.
Häftigt. Detta är Hakodates julfantasi.
Efter dessa upplevelse var vi hungriga och hittade en restaurang. Först beställde vi in friterad tonfisk med chilismak, det var jättegott. Sen beställde Jimmy lamm och jag skaldjurssoppa med curry. Såklart så fick jag ris till. Man säger inte att man äter frukost, lunch och middag. Utan man äter frukostris, lunchris och middagsris.
Soppan var så starkt att det brann i munnen. Det var krabba, räkor, musslor och någon otäck snigel. Det var väldigt smarrigt ända tills jag skulle försöka få ut snigeln ur skalet. Efter mycket trixande gick det, men fy vad det luktade illa. Jag kunde inte ens smaka.

Privatlektion

Kommer nyss från en privatlektion med Takahashi-sensei. Vad skönt det är när det bara är Jimmy och jag som är där. På lektionerna på torsdagar brukar vi vara fler. Nu får man tid att fråga saker och man hinner prata mer.
Idag lärde vi oss -te -form av olika verb.
Vi lärde oss också adjektiv (pappa, det är ord som beskriver egenskaper) och hur man böjer dem. Jimmy lärde sig säga "Marie är vacker". Undra hur ofta han kommer att säga det? =)

Äntligen

Så var han äntligen iväg. Vi såg direktsändningen på NASA, så spännande, kan bara tänka mig hur hans fru och barn känner sig. Man såg inte så mycket vi själva starten, det var mest ljust.

Och pappa, jag citerar Robert Gustafssons Kapten Klänning: "det blir svårt med bajseriet i jymden".

Till Peter och Sofia

Det är så här det ska gå till.

Som Jimmy har längtat efter att få prata i telefon på toaletten. =) Och så måste han åka ända till Taiwan för att få göra det. (Ja, kortet är taget på hotellet i Taiwan, jag har bara inte lagt upp det än)

För er som inte vet så hade Peter och Sofia ett telefonjack i sitt badrum när de bodde i sin lägenhet nära oss. De andra jacken satt också på konstiga ställen som t.ex. mellan spisen och diskhon. Men de hade ingen telefon på toa, till Jimmys stora besvikelse. =)

Chrille has left the building

Nu har Christer lämnat rymdfärjan.

Men på lördag får han en ny chans. Men det är bara 30% chans att de kommer iväg då, enligt de som rapporterar på NASA. Vädret kommer tydligen inte vara så bra då heller.

Måste säga att det var riktigt spännande att följa "dramat" live. Jag blev riktigt pirrig när det började närma sig. =)

Stackars Christer Fuglesang

Det verkar inte som om han kommer iväg denna gång heller. Sitter och följer direktsändningen och vädret är för dåligt. De säger att molnen är för tjocka och "taket" för lågt.
Men de kan fortfarande komma iväg om nån dag eller två.
Stackarn, jag tycker lite synd om honom. Han har väntat så länge. Och nu fick de sitta i rymdfarkosten i över tre timmar och vänta, sen fem minuter innan avfärd så får de inte godkänt av vädermänniskorna. Så nu är det bara för dem att packa ihop och klättra ur.

Man blir lite stolt av att se den svenska flaggan på bilden. Man blir alltid lite mer svensk när man är utomlands.

Tempura

Vi kom nyss hem från en kväll på stan med Pitoyo och hans fru. Vi var på en restaurang och åt tempura. Pitoyo valde mat åt oss, eftersom vi inte riktigt visste vad som var gott. Han valde en meny åt oss med massa smarriga saker. Friterade räkor, bläckfisk och grönsaker. Sen var det omelett, sallad, misosoppa och lite annat som jag inte vet riktigt vad det var.
Det var jättegott och massor av mat. Eftersom det var Pitoyo som frågat om vi skulle följa med så betalade han. Det var som vanligt helt omöjligt att betala, men man ska i alla fall försöka.
Efter maten gick vi hem till dem och drack kaffe. De är så trevliga och jag måste säga att jag blir glad av att umgås med dem.

Tredje gången gillt?

Så var det dags igen...

Idag gick jag till doktorn för tredje gången. Min klåda blev ju lite bättre när jag åt medicinen, men igår började det om med "jag-blir-galen"-klåda.
Det är lite roligt för de är så pryda här. Eftersom min klåda mest sitter på låren så måste jag ju ta av mig byxorna för att han ska se. Så då fick jag lägga mig på en brits och knäppa upp byxorna. Så kom sköterskan med en handduk som hon la över mig, så jag kunde dra ner byxorna. Se så fick läkaren lyfta på handduken när han skulle se mina utslag. Känns så omständigt.
Jag fick mer allergimedicin och sen fick jag nåt som heter predonine. Det någon kortikosteron (tydligen nån steroidhormon) liknade kortison. Fick både tabletter och salva. Ska ta det en vecka, sen ska jag gå tillbaka till doktorn. Man ska inte ta medicinen för länge för då kan man få massa biverkningar som viktökning och diabetes (och jag vill inte ha nåt av dem).
Så nu hoppas jag verkligen att det går över. Idag sa han inget om mycoplasma utan pratade bara om allergi, så nåt är jag allergisk mot, jag vet inte vad bara.

Är du stolt nu, mamma?

Har kännt ett tag att mina gympaskor har varit lite dåliga i det här vädret. Sulan är blanksliten så jag halkar runt som en isprinsessa. Så idag när vi gick till universitetet så bestämde jag mig för att köpa nya skor. Och idag när vi gick hem så märkte jag att jag blev blöt om högerfoten. Då har sulan spruckit. Så jag var i akut behov av nya skor.
Så vi knatade ner till shoppingcentret. Japanerna är mycket för höga klackar, men de kan inte gå i dem. Men så fanns det många gummistövlar med lite foder.
Och nu till varför min mamma ska vara stolt. Jo, jag köpte ett par stövlar, ungefär som snowjogging och Jimmy köpte ett par kängor. Grov sula och det bästa, inbyggt halkskydd i hälen som man kan fälla ut om det är halt. Så mamma, jag köpte ett par fula, sköna skor. Det du!!

Första ljuset tänt

Nu har vi också lite adventsstämning. Idag köpte jag en tändare. Och pysslig som jag är fixade jag till en fantastisk ljusstake. =)
Lite brandfarlig, eftersom den är gjord av papper.

Första advent

Så var det första advent. Mysigt, men inte en adventsljusstake så långt ögat kan nå. Vi var och handlade idag och då köpte jag vår första julsak. En virkad ängel som är så vacker sååå. Hängde upp den i taklampan. Undra hur många gånger jag kommer att slå huvet i den?

Vi har några värmeljus eftersom vi köpte två ljuslyktor som vi har gett bort. Så nu tänkte jag att vi skulle tända ett ljus. Men vad kommer jag på då? Jo, vi har ingen tändare. Så nu sitter jag här och gråter. Inga pepparkakor, ingen julmust, ingen glögg. Och inte ens ett litet ljus kan vi tända. Vad det är synd om oss. =)

Men vi har i alla fall en sak som inte ni har.

SNÖ

Irriterande lilla rödtotten

Detta är för alla er som älskar CSI Miami och inte kan få nog av David Caruso och hans fantastiska uttryck.

Här är en länk till en kavalkad av smarta repliker

Jag gillar verkligen CSI, men just Miami är nog den sämsta. Jag stör mig på när Horatio säger nåt väl planerat och sen tar på sig solglasögonen. Han är mest en irriterande liten rödtott.

Jag gillar Gary Sinise bäst. Snygg, bra skådis och manlig. Mmmmm

Träning

Idag var det riktigt kallt ute. Det hade t.o.m. kommit lite snö. Men hurtig som jag är =) så gav jag mig ut och sprang ändå. Fick trippa fram lite eftersom det var lite halt på vissa ställen. Men konstigt nog så gick det jättebra. Jag brukar ha problem att andas när det blir kallt, men eftersom jag tog det lugnt så kunde jag andas.

Vad tycker ni om min hantel förresten? Jag tänkte att jag skulle träna upp mina armar lite och har därför fyllt en kasse med petflaskor med vatten. Blir lite ostadigt men det funkar.

Tog på mig mina finaste kläder inför denna bild. =)
Nja, underställ är väl inte det snyggaste man kan ha, men nödvändigt under löpardressen när det är kallt ute. Undrar om det finns någon som är snygg i det?

Nabe

Igår blev vi bjudna till en australiensiska som jobbar på universitetet. Det var en kille som skulle åka tillbaka till Australien så hon hade fixat lite mat. Och denna mat var Nabe, det är en lergryta som man sätter på en liten gasspis man ställer på bordet. Sen lägger man i lite smått och gott, lägger på ett lock och låter det koka en stund. Det var mycket grönsaker, kött, tofu, bläckfisk och fisk. Det var lite läskigt att äta en hel bläckfisk, de var ganska små, smakade inte så mycket, men jag var tvungen att ta bort ögonen innan jag åt dem, tyckte de såg så otäcka ut.

Det var fyra japaner, två australiensare och vi. Då båda australiensarna kunde japanska så blev vi lite utanför ibland. Men det var jättebra att öva på att lyssna på dem, särskilt eftersom de förklarade för oss vad de sa. Mycket trevlig kväll!!

Men burr, vad kallt hon hade hemma hos sig. Jag är glad att vi har vår moderna lägenhet, med ordentlig värme.

Thojo!!

Vilken lycka!!!!

Idag efter att jag varit hos doktorn så gick jag till en skivaffär (i princip den enda i Hakodate jag inte varit i). Som jag har letat, hade nästan gett upp, men som lite plåster på såren så fanns den....


Europe ヨーロッパ

Det har inte varit det lättaste att veta vad jag skulle leta efter, men nu när jag har lärt mig hirgana och katakana var det lite lättare. Hittade flera skivor med Europe och igår när jag var på en annan affär råkade jag stöta på några Ace of Base skivor, köpte ingen dock. =)

Men nu är jag den stolta ägaren av Europes nya skiva Secret Society. Med extra texter på japanska, det ni!

Hej hej alla barn

Titta vad jag köpte idag!!!

Såg denna anteckningsbok i en 100-yenaffär och kunde inte låta bli att köpa den. Fick även två andra anteckningsböcker på köpet, så jag gjore verkligen ett klipp. =)

Vet inte hur de tänkte när de översatta elefant, menmen. Roligt tyckte jag det var i alla fall.

Böcker

Som de flesta vet läser jag väldigt mycket böcker. Finns det något bättre än att ha en ny bok att se fram emot? =)
Mamma brukar skälla lite när jag köper nya, ungefär som när jag köper nya handväskor (men hon brukar få överta mina gamla väskor så hon borde inte klaga). Och jag brukar alltid förse henne med nya böcker. Tror snart att jag ska låta henne skaffa ett lånekort, eftersom jag är hennes bibliotek. =)
Men nu tänkte jag att jag ska skriva lite recensioner över de böcker jag läst. Så får ni lite tips om vad som kan vara värt att läsa.
Jag tar tacksamt emot tips på böcker som ni gillar.
När jag jobbade på Coffee Cup var jag expert på att tjuvkika på vad folk läste.
Så i min länklista finns en länk till mina bokrecensioner. Just nu finns där bara tre böcker, men fler kommer. Annars kan ni klicka här: mariesbocker.blogspot.com

Farbror doktorn

Idag har jag varit hos doktorn.

När jag kom dit började det bra. =) Sköterskorna i receptionen kunde ingen engelska. Men som tur var kom det precis en annan patient som kunde översätta åt mig. Jag fick fylla i namn, födelsedata och min adress (som jag såklart inte hade med mig, eller kommer ihåg).
Sen fick jag sitta och vänta i över en halvtimme.
När jag fick komma in fick jag mäta och väga mig. (Det var inte så farligt som jag trodde)
Sen fick jag komma in till doktorn och han kunde engelska, hurra. =) Han trodde såklart att jag var från Schweiz och ville prata tyska med mig. "Vad pratar man för språk i Sverige?" och sen "vart kan man prata det mer?" För han hade funderingar på att lära sig svenska men valde tyska och spanska i stället.
När han fick titta på mina utslag lät han förfärad och äcklad och sa "det kliar mycket ser jag". På min lilla journal var en människa ritad och han ritade prickar på hela bakkroppen. Såg lite roligt ut =)
Men han kunde inte riktigt säga vad det var. Han trodde att det kunde vara mycoplasma, men det kan ha när man har lunginflammation. Men jag fick lämna lite blod så får jag komma tillbaka på måndag för att se vad det är.
Jag fick två olika sorters piller jag ska ta fram tills dess. Den ena är mot allergi och den andra är antibiotika. Sen fick jag dropp! Med någon slags medicin som ska hjälpa mot klådan. Det tog 50 min att få. Men just nu kliar det som faan så jag vet inte om det hjälpte så mycket.
Jaja, det går väl över tills jag gifter mig, som pappa brukar säga. =)

Se det snöar

Idag bestämde jag att det var dags att leta upp en doktor för mina kliande ben. Jag har fått blåmärken, så mycket har jag kliat. Så vi frågade vår lärare i japanska och hon gav oss namnet på en och ritade en karta åt oss. När vi letat ett bra tag gick jag in på ett postkontor för att fråga vart läkarmottagningen låg och fick veta att vi var helt fel ute. Men till slut hittade vi fram, men då visade det sig att de bara har öppet till tolv på onsdagar. Och imorgon är det stängt för då är det nån helgdag här. Så jag får gå på fredag istället.
Men vi valde nog den sämsta dagen att knalla runt på stan. För idag kom första snön. Det var inte så mysigt.


Men när vi kom hem så var vår gran utanför dörren så fin så. Med snö och ljusen som lyser så färgglatt.

Frulle

Dagens frukost: Havregrynsgröt med russin och mjölk.
Knäckebröd med ägg och kaviar.

Smarrigt värre...





Så här glad blev jag av denna goda frukost.

Goa grejer

Idag kom det ett paket till oss. Oj, vad mycket smarrigt det fanns i det.
Salta katterna är redan påbörjad....

Efter gårdagens tv-program om Sverige blev vi lite inspirerade så idag blev det potatismos till middag. Men eftersom vi inte har någon potatispress =) så blev det lite klumpigt. Men det smakade sketagott.

Falukorv och potatismos

Japanerna gillar tydligen Sverige.

Idag var det ett program som visade hur en svensk familj har det hemma men även om återvinning och miljö. De tyckte nog att familjen hade det jättestort.

Till middag blev det ugnsbakad falukorv och potatismos.
Som ni ser står det på svenska i bakgrunden. Men på hiragana och katakana står det: sosejitopotato (sausage and potato). De skriver allt i ett ord, inga mellanslag här inte.

Det var gottu, enligt den japanska tjejen som var där.

Små rosa piller

Ledsen att behöva prata om mitt oshirii igen, men det kliar så jag håller på att dö. Stackars dig, tänker ni säkert, du som har så stort oshirii. Det började med ett litet utslag på ca 7 cm i diameter och nu har det spridit sig till att hela låren kliar. Det är små röda utslag som kliar så jag blir tokig. Jimmy är ju mycket stöd: "Klia inte", är hans råd. Lätt för honom att säga. =)
Så idag gick jag till drogaffären (drug store)och köpte små rosa piller. Hade tagit med mig ett lexikon och pekade ut antihistamin för killen som hjälpte mig. Vi diskuterade =) en bra stund vad som skulle vara bäst, men piller var nog bättre än kräm. Så nu ska jag ta två sycken morgon, lunch och kväll.
Ganska häftigt att jag fattade vad han menade.

Stackars lilla mamma

Min kära mamma har en sån förskräcklig dotter. Jag är så jobbig som åker runt i världen och hittar på hyss. Det första hon sa när jag berättade att jag skulle till Japan var: "Ånej, nu måste jag oroa mig igen". (Pappas ord var lite annorlunda: "Vad bra, ett nytt ställe att hälsa på")
Igår igår fick hon ju faktiskt anledning till att oroa sig. Nyheterna gick ut med att det var en tsunami på väg mot ön Hokkaido så mamma, stackarn, blev livrädd. Hon hoppade upp på cykeln och trampade allt hon kunde hem till brorsan (han är den snälla av oss) och Jenny. Där stod hon på hallmattan och flämtade o yrade och sa att hon måste låna deras dator. Jag var fortfarande uppe så vi kunde prata en stund så hon fick se att vi mådde bra.
Jag måste erkänna att jag också blev lite orolig innan jag fattade vad det var. Alla tv-kanaler visade varningar, med karta över Japan, med kusterna blinkade där det var fara, och vi var mitt i det. Men jag blev aldrig rädd för min egen del eftersom vi bor så högt uppe. Men ordet tsunami låter så otroligt farligt.
Vågen träffade Hakodate halv elva igår kväll. Då var den 10 cm hög. Hur de skiljer den vågen från en vanlig vet jag inte. Men ingen kom till skada i alla fall.

Faran är över

De första vågorna har träffat Japan. Och de var hela 40 cm höga.
Så det verkar inte vara någon större fara.

Så nu tänker jag gå och lägga mig. God natt!

Tsunamivarning

Det verkar som om det har varit en rejäl jordbävning, utanför norra Hokkaido. Så nu har de utfärdat en tsunamivarning. Men enligt det vi har läst så är vågen "bara" ca två meter hög.
Det ska inte vara någon fara för Hakodate eftersom stan ligger på andra sidan ön och i en vik. Och oss går det absolut ingen nöd på, vi bor högt upp.
Som ni ser på denna bild så är vi långt borta ifrån det värsta.



Återkommer när jag vet mer.

Mumin

Jag brukar tycka att det är roligt att titta efter svenska saker när jag är utomlands. Som när jag var i Australien tog jag kort på Mamma Mia-skyltar och IKEA förstås. Och när jag var i Tokyo hittade jag lilla Anna och långa farbrorn som gosedjur i en affär. Pippi Långstrump var också populär som bok.
Här har jag tyvärr inte hittta något svenskt än. Men däremot finskt. Mumintrollen verkar vara populära här. Denna söta gosemumin hittade vi i helgen. Lilla My och Snusmumriken var kompisar till mumin som också fanns att köpa.

Tråkig tisdag

Idag är det en helt vanlig tisdag.
Det regnade i morse när vi gick till universitetet.
Fick faktiskt mycket gjort i alla fall. Det var skönt att få ihop lite sidor.
När vi kom hem gav jag mig och sprang. Hade först ingen lust, men gjorde det ändå. Det var riktigt kyligt idag så jag fick ta på mig understället under löparkläderna. Sen var det mössa på och Winnerbäck i lurarna.
Och oj, vad skönt det var. Det gick så bra, det kändes fantastiskt. Tänk om alla löparpass kunde kännas lika bra.

Fars dag!

Så var det fars dag igen. Och jag som inte är hemma och kan fira min pappa.
Och även om inte presenter är det viktigaste så är det ju trevligt att det finns sätt att skicka dem. Beställde några böcker, tycker han behöver bli lite mer kulturell. =) Sen att jag råkade köpa sju stycken till mig själv också, behöver vi ju inte prata så högt om. Men det är ju faktiskt så att jag är ju morsans bibliotek, så det var dags att fylla på det.

Bilden är förresten tagen på min 30-årsdag. Kommer inte riktigt ihåg vad vi dansade till eller vad det är jag tittar på? (ps. jag är glad att jag inte ser ut så där längre)

Grattis lilla pappa!!

Hoppas du får en bra dag!

Här får du en räkmacka av mig!
Visst ser den god ut? Mmmmmm

Nu är det krig

Nja, det är inte så farligt som det låter.
Men på två fronter har jag krig.

1) ser på serien "Band of brother"
Det är ju rätt så många avsnitt, så vi försöker beta av något avsnitt då och då. Jag har inte sett dem förut och jag är positivt överraskad.

2) läser "Krig och fred av Leo Tolstoj
Läser förstautgåvan från 1800-talet så ibland är det lite roligt med alla gamla stavningar. 1000 härliga sidor. Bitvis är den riktigt bra, men lite tråkigt då det handlar just om krig. Det kan vara lite svårt att hålla reda på vem det handlar om eftersom alla har ca tre namn och beroende på vem de pratar med så kallas de olika saker.

Köttbullar

Idag lagade vi köttbullar. Jimmy var lycklig.

Köttbullar och öl, kan livet bli bättre?

Längtar till Sverige

Ja, jag måste erkänna. Jag längtar till Sverige idag. Men bara idag faktiskt och då just till Stockholm. Varför då, undrar ni säkert? Ja, det ska jag berätta.

Europe spelar på Hovet ikväll.

Har tyvärr inte lyssnat på deras nya skiva, ska ge mig på jakt efter den i helgen. Det vore väl fantastiskt om jag kan köpa den i Japan. =) De är tydligen stora här, de ska turnera här nästa år. Vi får se, hoppas jag får chansen att se dem då.

Nu är det jul igen

Jaha, nu är det dags här också. I fönstret utanför vår dörr har det stått några blommor. Men idag tyckte de att det var dags att plocka fram julen. Kan inte påstå att det var så fint. Känner ingen julstämning än. Men jag har ju ett tag på mig....

Jimmy är kanon

Ja, Jimmy är ju kanon. Ingen förklaring behövs. =)







Jimmy är lite fascinerad över dessa "tickers" och användandet av dem i det forum jag är med i. Han tycker de tar alldeles för mycket plats från det viktiga, alltså texten man skriver. De kan visa allt från viktminskning, graviditet till antal dagar till semester. Så jag tänkte lägga in en ticker på hur många dagar det är till vi kommer hem. För att riktigt illustrera att det är vid jul vi kommer hem så valde jag detta tema. Det finns massor av andra för er som vill testa. Så nu kan ni som saknar oss kan hålla på hur länge ni måste längta efter oss. =)

Löpning

Nu måste jag skryta lite. Inte för att det egentligen är så mycket att skryta om, men för mig är det det. Idag var jag ute och sprang för första gången (ute) i Japan. Har ju varit förkyld så jag har inte varit ute tidigare. Jag har ju, i ett svagt ögonblick =), lovat att springa tjejmilen nästa år. Och jag vägrar ju att vara dålig så tyvärr måste jag nu börja träna löpning. Sprang några gånger i somras och några gånger innan vi flyttade från Göteborg, men tyvärr har jag inte fått nån rutin. Egentligen är jag ju ganska lat och hatar att springa. Jag tycker att jag i vanliga fall är en ganska positiv människa, men när det gäller löpning tänker jag bara negativa tankar som "fy, vad långt det är kvar", "usch, vad jobbigt det här är" och "ånej, nu kommer det en backe". Men nu har jag börjat att tycka att det är riktigt kul. Mina negativa tankar försöker jag att tänka bort.
Så nu hoppas jag att fler kan följa med och springa tjejmilen. Idag är det 295 dagar kvar.
Jag tänkte träna tre gånger i veckan och det är 42 veckor kvar. Det är 126 löprundor till, det låter väl frestande? =)

Fantastisk höstdag

Idag är det helgdag i Japan. Culture day heter dagen, så jag antar att man ska vara kulturell.

Vi har varit med Pitoyo och hans fru till en nationalpark utanför Hakodate. Det heter Onuma Quasi National Park. Det var inte en äkta nationalpark, så det var därför den fick heta quasi.
Mycket vackert var det i alla fall. I bakgrunden så syns en vulkan, Mount Komagatake.

Man åker hit för att titta på när löven ändrar färg. Japanerna älskar ju körsbärsblomningen på våren och höstlöven på hösten. Och trots att bästa veckan för att se detta var förra veckan så var det otroligt vackert. Vissa löv var knallröda och andra brandgula. Trädet bakom mig var knallgult. Man kände sig som ett litet barn när man gick runt där bland alla löven. man ville hoppa i högarna och slänga sig på marken och rulla runt.


Efter lunch hyrde vi cyklar och cyklade runt sjön. Det var ca 13 km. Lite jobbigt med tanke på att japanska cyklar inte är gjorda för våra långa ben. Man var lite öm i sitt oshiri efteråt. Men det var skönt att komma ut och röra på sig. Luften är otroligt frisk här. Pitoyo säger att på vinter är det det enda som finns här. Det finns inget att göra, bara frisk luft.

Efter cykelturen testade vi lite öl som är bryggt i närheten. Det fanns tre olika typer av öl. Jimmy gillade den mörkaste såklart. Tänk så fint hår han har efter all öl han har druckit. Kampai!



Doraemon är en mangafigur, som skapades 1969. Han reste i tiden från 2100-talet för att hjälpa en pojke. Doraemon är en robotkatt, som är en kattversion av inspector Gadget.

Han är en klassiker, en av de första mangafigurerna i form av en robot. Han är väldigt populär här i Japan, som Kalle Anka i övriga världen.

Kurs i japanska

Idag var vi på kurs i japanska. Det var andra gången men oj, vad svårt det är. När jag äntligen lärt mig räkna till tio får vi veta att det finns massor av fler sätt att räkna på, beroende på vad det är man räknar. Ska man räkna människor är det ett sätt, platta saker ett annat och datumen ett tredje. Men förhoppningsvis kan man fatta när de säger priset när man är och handlar i alla fall.
Lite roligt när det sitter människor från världens alla hört som försöker att repetera vad läraren säger. Det är folk från USA, Ryssland, Holland och Taiwan. Idag kämpade vi med att lära oss klockan, inte det lättaste.
Till nästa gång har vi läxa att lära oss hiragana a-so, vilket är 15 stavelser. Här har de ju inte vårt alfabet utan två egna, hiragana och katakana, där det inte är bokstäver utan stavelser.
Kan i alla fall säga några artighetsfraser. Så det går framåt.
Igår tittade jag på reklam om bantningskakor. Det var fantastiska kakor som smakade delikat (det fattade jag faktiskt). Men det som var bra med programmet var att de pratade mycket siffror, hur många kilo och cm de hade minskat. Så jag fick träna lite på att lyssna efter ord jag känner igen. Vi brukar ha TVn på för att det är bra att vänja sig vid språket.
Så vid jul kommer jag att vara fullärd. =)

Lavemang

Nu har jag testat funktionerna på vår toalett. Testade först den knappen det stod arsel på. (おしり= oshiri = arse, bottom, buttocks) Det var ingen trevlig överraskning, kan jag säga. =) Ja, ni har väl läst titeln på detta inlägg. Jimmy kom inrusande och frågade vad det var jag skrek om.

Salmer fra kjøkkenet

Satte precis på TV:n och gissa vad som var på? Jo, en norsk film. Handlar om svenskar som undersöker hur norska ensamma män har det i köket. Väldigt konstig.
http://www.imdb.com/title/tt0323872/ en länk om ni vill läsa om den.
Skönt att den inte är dubbad. Men det hade i och för sig varit roligt att se Reine Brynolfsson prata japanska. =)

Future University

Hit går vi varje dag. Universitetet är väldigt modern, mycket öppna ytor, betong och glas. Tyvärr har de missat viktiga saker, som tex luftkonditioneringen, det är kokhett på vårt rum.
Universitetet heter ju Future University, med förkortningen Fun, vilket Pitoyo inte är riktigt nöjd med. Han tycker inte att det låter så seriöst och det kan jag hålla med om.
Tog denna bild en eftermidadg när vi gick hem, precis vid solnedgången. Vackert, eller hur? =)

オートミール = ootomiiru = oatmeal = havregryn

Nu har jag äntligen hittat havregryn i affären. Hurra!!! Det finns en sort att välja på, och det är inga fiberhavregryn direkt. Men, men bättre än vitt bröd till frukost.

Hittade även allbranflingor. Och de här är inte sockriga som de första jag köpte. Härligt med lite variation.

Melodikrysset!

Jahaja, det gick åt skogen idag. Var är morsan när man behöver henne? =)
Artist född 1950 i Sundsvall, inte en aning, eller operakärringen.
Tur att jag inte är som dig, mamma, att hela dagen är förstörd. Fast å andra sida, dagen är ju snart slut, så det gör ju inte så mycket.

Jag ska försöka att bli lite bättre på att skriva här lite oftare. Men tyvärr händer det inte så mycket i våra liv just nu. Vi går till universitet, jobbar, går hem, äter, tittar lite på japansk tv. Såg vem vill bli miljonär i torsdags. Det var en kvinna som vann 10 miljoner yen.

Från och med i morgon kommer det att vara 8 timmars tidsskillnad till Sverige. Japan har inte vintertid.

Vart tog kniven vägen?

Ja, nu när man ska äta japansk mat så använder man för det mesta pinnar. Det går ganska bra faktiskt, inga större missöden än så länge. Trots riktiga utmaningar som pannbiff. Körsbärstomater är lite knepigt, de slinker undan väldigt lätt.
Ibland om man äter något med sås så brukar man få en sked till. Men även om man får en stor bit, får man ingen kniv till, utan de har redan skurit den i lagom stora strimlor.
Idag skulle jag äta bakpotatis, den var delad i två halvor med lite ost och lök uppepå. Men sen då? Jag kände att pinnar nog blev i svåraste laget och åt med gaffel istället. Men jag önskar att jag haft en kniv. Frågade de japaner vi åt med hur de skulle göra, men de hade inget bra svar, så tanken är nog att man ska klara av det med pinnar. Jag får öva....

Skål

Efter middagen, ja, jag lagar faktiskt riktig mat också =), så öppnade vi våra sakeglas som vi köpt. Det är så smidigt att man kan köpa en färdig burk som man kan dricka ur. Mitt glas såg roligt ut med två glada gubbar, det var därför jag valde det. Tyvärr smakade det skit, ungefär som mammas och pappas hemgjorda vin, som de höll på med för länge sen.

Efter ca 30 kort med självutlösaren, och lite spilld sake, gav vi upp. Det här var det bästa kortet vi fick.

Marie, den moderna japanska husmodern =)

Oj, vad den här veckan har gått fort. Kanske för att jag har sovit mesta delen av tiden. Fattar inte att man kan sova så mycket. Men min feber och förkylning gjorde mig så trött att jag sov mer än 15 timmar per dygn. Eller kanske var det pillren jag köpte som gjorde mig trött, men de hjälpte i alla fall mot nästäppan.

Idag var jag riktigt huslig. Lagade en gourmetlunch till Jimmy och mig. =) Först öppnar man locket lite på förpackningen och tar ut några små påsar. Öppnar en av påsarna, som innehåller grönsaker, och häller i den i förpackningen. Sen häller man på varmt vatten och låter det stå i tre minuter. (Robert, vi använder vattenkokaren, lyxigt va, vi tar inte vatten direkt ur kranen) Efter det öppnar man locket på andra sidan, så att det blir som ett durkslag, då kan man hälla ut vattnet utan att nudlarna ramlar ut. Sedan tar man bort locket, häller i de två återstående påsarna, vilka innehåller kryddor och någon typ av sojasås. Sen rör man om och äter. Ni förstår vad jobbigt det är. =)

Ärligt talat är det lite jobbigt att handla mat här. För det första så har de otroligt jobbig musik i affärerna som man blir skitstressad av. Sen fattar man ju inte vad det är i förpackningarna. Köpte vad jag trodde var mjölk häromdagen. Det stod mjölk på, jag hade tagit reda på hur det ser ut, men det var någon sorts konstig sojamjölk med jordgubbssmak, söt som rackarns. Inte riktigt vad jag hade väntat mig. Det finns bara vitt bröd och det är helt omöjligt att hitta havregryn. Tur att det finns ägg så man kan få något gott till frukost. I 100-yensbutiken som ligger ganska nära där vi bor köpte jag grönsaker häromdagen. Lite roliga proportioner på gurka och tomaterna. Inte riktigt vad man är van vid. Goda var de i alla fall.

Jag håller på att göra ett litet lexikon som jag kan ha med mig när jag ska gå och handla. Där skriver jag både kana och kanji för flera ord. Det finns i alla fall ett ord för havregryn, så skam den som ger sig, jag ska hitta det innan jag åker härifrån.

Home sweet home

Nu har vi äntligen kommit fram till Hakodate i Japan. Vad skönt det kändes när vi landade här, inget mer flyg på ett tag. Vi fick vänta på flygplatsen en stund innan Pitoyo (Jimmys kontakt här) kom och hämtade oss. Han hade en student med sig som hade den minsta bil jag sett, en Suzuki. I baggaget la de in Jimmys handbaggage, sen var det fullt. Så Jimmy och jag fick ha våra jätteryggsäckar i knät och Pitoyo hade min lilla resväska i sitt knä. Vilken syn =) Vi åkte en sväng till universitetet där Jimmy har fått ett kontorsrum som är tillräckligt stort för att jag också ska få plats.

Sedan åkte vi till vår lägenhet för att ha en genomgång av den med fastighetsskötaren. Namnet på huset är Nord Mirai, mirai betyder framtid. Det är Pitoyos fru som kom på namnet och vann en tävling där man skulle döpa byggnaden.

Utsikten är fin om man bortser från parkeringen. Stor skog utanför, men man får inte gå runt där. Tydligen finns det björnar där som kan vara farliga. Tydligen så är området runt omkring nationalpark, så jag vet inteom det är därför man inte får vara i skogen. Måste ta reda på hur det ligger till med det.

Lägenheten är superfin, helt ny, ingen har bott i den förut. Ca 40 kvm, men det räcker för oss. Vi har ju bott på 18 kvm i två år, så detta är lyx i jämförelse. Mycket över ina förväntningar, det här kommer bli jättebra för oss!!

Detta är sovrumsdelen. Den lilla lägeheten är väldigt öppen, eller så öppen en liten lägenhet kan vara. Vi har i alla fall en stor säng, eller två lite mindre som de stod när vi kom hit. Det var redan bäddat, men det tror jag Pitoyo sett till att det var. Annars brukar ju ingenting ingå när man flyttar in i en lägenhet, inte ens vitvaror.

Vårt kök är mintgrönt och innehåller allt en japan behöver, vattenkokare. =) Mikro, kylskåp och spis finns också, men ingen ugn. Synd eftersom jag tänkt att baka lite bröd, tyvärr finns det inget grovt bröd här, bara vit franska. Så nu föröker vi att hitta havregryn men det är inte det lättaste, köpte nåt om liknade havregryn bara lite tjockare, men det smakar inte bra. Vi gav oss ut på utflykt igår för att köpa lite tillbehör till köket. Som tur var hittade vi några 100-yensaffärer där vi köpte glas, tallrikar, diskmedel mm, ja, allt man måste ha.

Detta är matsalen =).
Ser ni den lilla buddan på bokhyllan, köpte den på marknaden i Taipei. Nu har vi den som vakar över oss.

Har en TV, men de flesta program dubbas, men ibland kan man stöta på någon film som är tvåspråkig. Får väl titta på lite barnprogram i böprjan så kanske jag kan lära mig lite japanska.

Och badrummet, det är en historia för sig. Toaletten är i ett eget litet rum och den är riktigt hi tech. Den har värme i sitsen, gött när man måste upp kalla nätter, men även inbyggd bidé. Har inte vågat testa den.

Sen har man ett duschrum, som en stor duschkabin där det är både dusch och badkar. Badkaret är pyttelitet, som ni ser, men det är djupt. Bredvid badkaret har men en liten pall där man sitter och duschar.

Och, mamma, jag packade upp alla grejer första dagen, kors i taket. =) Jag måste vara sjuk. Och det är jag faktiskt lite. Ont i halsen och hostar och har lite feber. Igår när vi var i affären gick jag fram till en kvinna och pekade lite på halsen och hostade lite. Höll upp ett paket som såg ut att vara för halsen men hon gav mig ett annat paket. Ser jättekonstigt ut, Jimmy fick ta med sig paketet idag så att Pitoyo kan läsa vad det är för tabletter och hur man ska ta dem. Jag fick även ett munskydd. För att jag inte ska hosta ner min omgivning. =)

Roliga skyltar

Jag brukar gilla att ta kort på roliga skyltar. Och här är några jag hittade i Taipei.

	Gamla människor får inte åka rulltrappa, de måste åka hiss.
Alltid gott med Shushi.
	Akta så att inte din barnvagn blåser ner på spåret.
Om din barnvagn skulle blåsa ner på spåret, eller om du skulle lägga något annat på spåret, vänta till någon personal kommer och plockar upp den.
	Om du ska stjäla något från en automat, får du inte ta på dig en mask.
Synd att man inte förstår vad det är man inte får göra.
	Ja, jag är också glad att jag har hår, men inte så glad att jag gör en skylt.
I Longshan park är det mycket saker man inte får göra, t.ex. campa, kissa, spela trumpet.
	Här får bara gamla, gravida, skadade och folk med barn sitta. Och Jimmy förstås.
Vilket bra café!