Salmer fra kjøkkenet

Satte precis på TV:n och gissa vad som var på? Jo, en norsk film. Handlar om svenskar som undersöker hur norska ensamma män har det i köket. Väldigt konstig.
http://www.imdb.com/title/tt0323872/ en länk om ni vill läsa om den.
Skönt att den inte är dubbad. Men det hade i och för sig varit roligt att se Reine Brynolfsson prata japanska. =)

Future University

Hit går vi varje dag. Universitetet är väldigt modern, mycket öppna ytor, betong och glas. Tyvärr har de missat viktiga saker, som tex luftkonditioneringen, det är kokhett på vårt rum.
Universitetet heter ju Future University, med förkortningen Fun, vilket Pitoyo inte är riktigt nöjd med. Han tycker inte att det låter så seriöst och det kan jag hålla med om.
Tog denna bild en eftermidadg när vi gick hem, precis vid solnedgången. Vackert, eller hur? =)

オートミール = ootomiiru = oatmeal = havregryn

Nu har jag äntligen hittat havregryn i affären. Hurra!!! Det finns en sort att välja på, och det är inga fiberhavregryn direkt. Men, men bättre än vitt bröd till frukost.

Hittade även allbranflingor. Och de här är inte sockriga som de första jag köpte. Härligt med lite variation.

Melodikrysset!

Jahaja, det gick åt skogen idag. Var är morsan när man behöver henne? =)
Artist född 1950 i Sundsvall, inte en aning, eller operakärringen.
Tur att jag inte är som dig, mamma, att hela dagen är förstörd. Fast å andra sida, dagen är ju snart slut, så det gör ju inte så mycket.

Jag ska försöka att bli lite bättre på att skriva här lite oftare. Men tyvärr händer det inte så mycket i våra liv just nu. Vi går till universitet, jobbar, går hem, äter, tittar lite på japansk tv. Såg vem vill bli miljonär i torsdags. Det var en kvinna som vann 10 miljoner yen.

Från och med i morgon kommer det att vara 8 timmars tidsskillnad till Sverige. Japan har inte vintertid.

Vart tog kniven vägen?

Ja, nu när man ska äta japansk mat så använder man för det mesta pinnar. Det går ganska bra faktiskt, inga större missöden än så länge. Trots riktiga utmaningar som pannbiff. Körsbärstomater är lite knepigt, de slinker undan väldigt lätt.
Ibland om man äter något med sås så brukar man få en sked till. Men även om man får en stor bit, får man ingen kniv till, utan de har redan skurit den i lagom stora strimlor.
Idag skulle jag äta bakpotatis, den var delad i två halvor med lite ost och lök uppepå. Men sen då? Jag kände att pinnar nog blev i svåraste laget och åt med gaffel istället. Men jag önskar att jag haft en kniv. Frågade de japaner vi åt med hur de skulle göra, men de hade inget bra svar, så tanken är nog att man ska klara av det med pinnar. Jag får öva....

Skål

Efter middagen, ja, jag lagar faktiskt riktig mat också =), så öppnade vi våra sakeglas som vi köpt. Det är så smidigt att man kan köpa en färdig burk som man kan dricka ur. Mitt glas såg roligt ut med två glada gubbar, det var därför jag valde det. Tyvärr smakade det skit, ungefär som mammas och pappas hemgjorda vin, som de höll på med för länge sen.

Efter ca 30 kort med självutlösaren, och lite spilld sake, gav vi upp. Det här var det bästa kortet vi fick.

Marie, den moderna japanska husmodern =)

Oj, vad den här veckan har gått fort. Kanske för att jag har sovit mesta delen av tiden. Fattar inte att man kan sova så mycket. Men min feber och förkylning gjorde mig så trött att jag sov mer än 15 timmar per dygn. Eller kanske var det pillren jag köpte som gjorde mig trött, men de hjälpte i alla fall mot nästäppan.

Idag var jag riktigt huslig. Lagade en gourmetlunch till Jimmy och mig. =) Först öppnar man locket lite på förpackningen och tar ut några små påsar. Öppnar en av påsarna, som innehåller grönsaker, och häller i den i förpackningen. Sen häller man på varmt vatten och låter det stå i tre minuter. (Robert, vi använder vattenkokaren, lyxigt va, vi tar inte vatten direkt ur kranen) Efter det öppnar man locket på andra sidan, så att det blir som ett durkslag, då kan man hälla ut vattnet utan att nudlarna ramlar ut. Sedan tar man bort locket, häller i de två återstående påsarna, vilka innehåller kryddor och någon typ av sojasås. Sen rör man om och äter. Ni förstår vad jobbigt det är. =)

Ärligt talat är det lite jobbigt att handla mat här. För det första så har de otroligt jobbig musik i affärerna som man blir skitstressad av. Sen fattar man ju inte vad det är i förpackningarna. Köpte vad jag trodde var mjölk häromdagen. Det stod mjölk på, jag hade tagit reda på hur det ser ut, men det var någon sorts konstig sojamjölk med jordgubbssmak, söt som rackarns. Inte riktigt vad jag hade väntat mig. Det finns bara vitt bröd och det är helt omöjligt att hitta havregryn. Tur att det finns ägg så man kan få något gott till frukost. I 100-yensbutiken som ligger ganska nära där vi bor köpte jag grönsaker häromdagen. Lite roliga proportioner på gurka och tomaterna. Inte riktigt vad man är van vid. Goda var de i alla fall.

Jag håller på att göra ett litet lexikon som jag kan ha med mig när jag ska gå och handla. Där skriver jag både kana och kanji för flera ord. Det finns i alla fall ett ord för havregryn, så skam den som ger sig, jag ska hitta det innan jag åker härifrån.

Home sweet home

Nu har vi äntligen kommit fram till Hakodate i Japan. Vad skönt det kändes när vi landade här, inget mer flyg på ett tag. Vi fick vänta på flygplatsen en stund innan Pitoyo (Jimmys kontakt här) kom och hämtade oss. Han hade en student med sig som hade den minsta bil jag sett, en Suzuki. I baggaget la de in Jimmys handbaggage, sen var det fullt. Så Jimmy och jag fick ha våra jätteryggsäckar i knät och Pitoyo hade min lilla resväska i sitt knä. Vilken syn =) Vi åkte en sväng till universitetet där Jimmy har fått ett kontorsrum som är tillräckligt stort för att jag också ska få plats.

Sedan åkte vi till vår lägenhet för att ha en genomgång av den med fastighetsskötaren. Namnet på huset är Nord Mirai, mirai betyder framtid. Det är Pitoyos fru som kom på namnet och vann en tävling där man skulle döpa byggnaden.

Utsikten är fin om man bortser från parkeringen. Stor skog utanför, men man får inte gå runt där. Tydligen finns det björnar där som kan vara farliga. Tydligen så är området runt omkring nationalpark, så jag vet inteom det är därför man inte får vara i skogen. Måste ta reda på hur det ligger till med det.

Lägenheten är superfin, helt ny, ingen har bott i den förut. Ca 40 kvm, men det räcker för oss. Vi har ju bott på 18 kvm i två år, så detta är lyx i jämförelse. Mycket över ina förväntningar, det här kommer bli jättebra för oss!!

Detta är sovrumsdelen. Den lilla lägeheten är väldigt öppen, eller så öppen en liten lägenhet kan vara. Vi har i alla fall en stor säng, eller två lite mindre som de stod när vi kom hit. Det var redan bäddat, men det tror jag Pitoyo sett till att det var. Annars brukar ju ingenting ingå när man flyttar in i en lägenhet, inte ens vitvaror.

Vårt kök är mintgrönt och innehåller allt en japan behöver, vattenkokare. =) Mikro, kylskåp och spis finns också, men ingen ugn. Synd eftersom jag tänkt att baka lite bröd, tyvärr finns det inget grovt bröd här, bara vit franska. Så nu föröker vi att hitta havregryn men det är inte det lättaste, köpte nåt om liknade havregryn bara lite tjockare, men det smakar inte bra. Vi gav oss ut på utflykt igår för att köpa lite tillbehör till köket. Som tur var hittade vi några 100-yensaffärer där vi köpte glas, tallrikar, diskmedel mm, ja, allt man måste ha.

Detta är matsalen =).
Ser ni den lilla buddan på bokhyllan, köpte den på marknaden i Taipei. Nu har vi den som vakar över oss.

Har en TV, men de flesta program dubbas, men ibland kan man stöta på någon film som är tvåspråkig. Får väl titta på lite barnprogram i böprjan så kanske jag kan lära mig lite japanska.

Och badrummet, det är en historia för sig. Toaletten är i ett eget litet rum och den är riktigt hi tech. Den har värme i sitsen, gött när man måste upp kalla nätter, men även inbyggd bidé. Har inte vågat testa den.

Sen har man ett duschrum, som en stor duschkabin där det är både dusch och badkar. Badkaret är pyttelitet, som ni ser, men det är djupt. Bredvid badkaret har men en liten pall där man sitter och duschar.

Och, mamma, jag packade upp alla grejer första dagen, kors i taket. =) Jag måste vara sjuk. Och det är jag faktiskt lite. Ont i halsen och hostar och har lite feber. Igår när vi var i affären gick jag fram till en kvinna och pekade lite på halsen och hostade lite. Höll upp ett paket som såg ut att vara för halsen men hon gav mig ett annat paket. Ser jättekonstigt ut, Jimmy fick ta med sig paketet idag så att Pitoyo kan läsa vad det är för tabletter och hur man ska ta dem. Jag fick även ett munskydd. För att jag inte ska hosta ner min omgivning. =)

Roliga skyltar

Jag brukar gilla att ta kort på roliga skyltar. Och här är några jag hittade i Taipei.

	Gamla människor får inte åka rulltrappa, de måste åka hiss.
Alltid gott med Shushi.
	Akta så att inte din barnvagn blåser ner på spåret.
Om din barnvagn skulle blåsa ner på spåret, eller om du skulle lägga något annat på spåret, vänta till någon personal kommer och plockar upp den.
	Om du ska stjäla något från en automat, får du inte ta på dig en mask.
Synd att man inte förstår vad det är man inte får göra.
	Ja, jag är också glad att jag har hår, men inte så glad att jag gör en skylt.
I Longshan park är det mycket saker man inte får göra, t.ex. campa, kissa, spela trumpet.
	Här får bara gamla, gravida, skadade och folk med barn sitta. Och Jimmy förstås.
Vilket bra café!

Jellon

Min lilla bror har alltid varit så förtjust i lejon. Så varsågod Tom, de här bilderna är till dig!







De flesta är japanska lejon, men det fanns i alla fall en "riktig".


Dessa är inga lejon, men jag tyckte ändå att de passade in till dig. =)

Sammanfattning av Taiwan

Hotellet var väldigt stort och fint.

Luften är otroligt förorenad. Efter att ha varit ute en hel dag blir halsen helt rosslig. Sen är luftfuktigheten hög vilket gör att det blir ännu svårare att andas. Men trots detta är klimatet skönt, gött att det är lite varmt.

Taiwaneserna är ett vänligt folk, men de är inte så vana vid västerlänningar vilket gör att i alla fall jag kände mig uttittad ibland.
De förstår inte engelska så bra, men vissa unga försöker i alla fall. Men detta kan leda till problem eftersom de gärna håller med även om de inte förstår vad man säger. Sista morgonen när vi skulle ta bussen till flygplatsen blev det ett missförstånd eftersom jag hade köpt biljetterna dagen innan. Jag antog att det skulle ta lika lång tid dit som det gjorde när vi åkte från flygplatsen till hotellet, men det skulle det inte. Det skulle ta minst en timme, vilket skulle göra att vi fick det väldigt snärjigt på flygplatsen.
Jimmy blev arg på dem (och det får man inte bli i Taiwan, inte offentligt i alla fall) så då fick vi snabbt lämna tillbaka våra biljetter och ta en taxi istället. Eftersom taxichauffören trodde att vi hade jättebråttom körde han som en galning. Det var lite läskigt eftersom vi inte hade några bälten och deras filkörning är inte riktigt som i Sverige, här kryssar man som en galning om man vill fram, annars ligger man i vilken fil man vill.

Och maten, som jag läst skulle vara så god, har verkligen inte varit något att ha. Visst finns det matställen överallt, men har man lite krav på renlighet så är det väldigt svårt att hitta något bra ställe. Svenska hälsovårdsmyndigheterna skulle baxna. De flesta ställen är som en liten korvmoj som har några plaststolar som inredning. Det finns de mest äckliga saker som ligger framme med någon liten fläkt som tar bort flugor.

Så sammanfattningsvis måste jag säga att till Taipei längtar jag inte tillbaka, trots att det var roligt att ha varit där. Det var verkligen en upplevelse. Om jag ska åka tillbaka till Taiwan så vill jag se lite mer av landsbyggden.

Snake alley

Detta är den mest kända nattmarknaden i Taipei och tydligen vallfärdar turister för att se den.
Som namnet antyder finns det ormtjusare som leker med ormarna och ger dem mat, vi såg en som försökte mata en orm med en liten kanin. Sen kan ormtjusaren ibland döda ormen och göra nån maträtt av den.
Men det fanns massor av andra trevligare saker att titta på. Mycket skräp såldes, mycket religiösa symboler, smycken, kläder och dildosar
(ja, ni läste rätt, det fanns flera ställen som sålde sexleksaker. På någon smågata fanns det även bordeller).

Longshan Tempel

Longshan tempel byggdes 1738 av immigranter från Fuji. Byggnationen tog tre år.
Templet har reparerats och renoverats ett antal gånger på grund av att naturkatastrofer men även katastrofer
orsakade av människor. Man känner sig väldigt fridfull när man går in i ett tempel, men det känns även som om man stör
lite eftersom det är många människor som är där för att be. Oftast är det lugn musik som spelas och det luktar gott av rökelse.


Inne fanns det statyer och altare där man offrade saker, t.ex.frukt.




Trädgården var också väldigt fin.








Och så har glad och fridfull blir man när man är munk. =)

Sun Yat-Sen Memorial Hall

Detta är ett museum som är tillägnat Dr. Sun Yat-Sen som ses som grundare till det moderna Kina. Insidan av byggnade är inte lika fin som utsidan, inne känns det nästan som ett gammalt badhus eller skolkorridor. Ser ni Taipei 101 i bakgrunden?





I lobbyn, blickande ut mot parken, sitter en stor staty av Sun Yat-Sen. Han vaktas av två vakter och deras ceremoni när det är vaktombyte var verkligen omständig. De snurrar med bajonetterna så det står härliga till och när de äntligen bytt plats kommer en man och kollar så att de står ordentligt, annars flyttar han på dem och det kan räcka med en millimeter eller två.

I parken finns ännu en staty av Sun Yat-Sen och jag var tvungen att sätta mig i hans knä. =)

Lyxåk

Jimmy och jag skulle ut och åka lite, så vi tänkte ta denna bil. =)
Tyvärr var den upptagen. Honduras president åkte runt i den, så det blev inget. Vi fick ta tunnelbanan, den duger åt oss.

National Palace Museum

Enligt Lonely Planet är National Palace Museum ett ställe man måste se när man är i Taiwan. Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med, måste jag säga. Visst fanns det massor av vackra saker som var helt fantastiskt gjorda, men hälften av museet var stängt för renovering så det var inte så många utställningar öppna. Det fanns fat och muggar som var så gamla som från 6000 B.C och det var fantastiskt att se hur sofistikerade konstverk de gjorde. Min känsla var att på den tiden sprang vi runt med påkar och slog ner varandra, inte gjorde vi så vackra föremål. =)

Tyvärr fick man inte ta några kort därinne, men jag kan försäkra att vissa saker var så vackra att man ville gråta, medan andra var ganska tråkiga. Min favorit var en skulptur av en man som satt och kliade sig på ryggen med en ryggkliare och hade en liten hund vid fötterna. Han var ca 5 cm hög så det var ett förstoringsglas för att man skulle se alla detaljer. Man såg ådrorna på händerna och rynkorna i pannan, så noggrannt var den gjord.

På eftermiddagen skulle jag leta reda på ett tempel, men det var lättare sagt än gjort. Jag knatade runt några kvarter flera gånger och till slut fick jag hjälp att hitta det. Från Japan är jag van med stora tempel som är så vackra så jag blev lite besviken när jag äntligen hittade Hsiahai City God Tempel. Det var inklämt mellan några andra hus och såg inte mycket ut för världen. Men det verkade vara populärt, mycket folk kom dit och tände rökelse.

Vilse i pannkakan

Idag åkte jag till Beitou för att bada i varma källor. Men först tänkte jag gå och titta på en park. Så jag gick på en gata där jag trodde att parken skulle vara och jag gick förbi den men insåg inte att det var en park. Så jag förtsatte att gå i cirka tio minuter till tills jag tyckte att det var dags att vända. Då tänkte jag att jag kunde snedda lite och gå på en parallellgata, men tydligen så gick inte det. Jag trodde att jag visste ungefär vart jag var när jag gick runt på smågator, men helt plötsligt insåg jag att jag var på en helt annan plats, men då visste jag i alla fall vart jag var. Det var nog tur att jag inte visste hur vilse jag var, då hade jag nog blivit lite orolig.

Åt lunch på McDonalds, måste ju testa en Big Mac i varje land jag åker till. En meny, jag tror att det var stor pommes och läsk, kostade 115 NTD, alltså ca 29 kronor. Billigt och gott.

Sen gick jag till Beitou's outdoor public bath, där man kan bada i varma källor. Som vanlig väckte jag lite uppståndelse. Barnen tittade såklart och en kvinna till och med pekade och skrattade. Så rolig ser jag väl inte ut =). I och för sig så hade jag bikini, som alla barn, och alla kvinnor hade baddräkt, så jag vet inte om det var det som roade.
Det var i alla fall en man som var snäll. Det fanns bara skyltar på engelska på hur man skulle bete sig innan man badar, man måste duscha, sätta upp håret mm. Men när man kom till bassängerna var det ingen beskrivning. Så jag satt i en bassäng men efter ett tag blev det så varmt att jag satte mig på kanten med fötterna i vattnet. Då kom den mannen fram och sa att man inte skulle ha fötterna i vattnet för tydligen hjärtat fortfarande skadas av värmen även om bara fötterna är i. Så han berättade att bassängen jag satt i var för gamla människor för att de orkar inte med så mycket värme som det är i några av de andra. Ju högre upp bassängen låg, ju varmare var det i vattnet. Sen fanns det kalla bassänger som man skulle gå till i mellan. Efter ett kallt bad skulle man gå till en varmare bassäng och sen tillbaka till det kalla, det skulle göra att man mår jättebra. Så jag testade att göra som han sa för att till sist hamna i den varmaste bassängen och oj, vad varmt det var. Det riktigt brände i skinnet. Men jag måste säga att jag mådde bra efteråt.

Hiking

Igår, måndag, skulle jag ta en liten promenad på en av hikinglederna runt hotellet hade jag tänkt. Gick först och tittade på Martyrs' Shrine och kom precis i tid för vaktavlösningen. Det var spännande att se, allt var perfekt koreograferat. Tydligen så har varje vakt en egen manager som håller ordning på att de ser ordentliga ut.


Och den där lilla promenaden, den blev längre än jag tänkt. Lederna var skyltade på engelska en liten bit, sen förstod jag inte riktigt ved det stod på skyltarna. Så jag knatade på, upp, upp och mer upp. Och när jag trodde att jag kommit högst upp på berget, ja då var det bara att gå lite till. Mötte lite asiater som nog tyckte att jag såg rolig ut, blond, knallröd i nyllet och svettig. Men nickade man bara lite åt dem blev de så glada så.
När jag kom upp på toppen var det värt allt kämpande, man såg ut över hela Taipei.
Tapei 101 syns i mitten av bilden och man ser verkligen hur högt det är i jämförelse med alla andra byggnader.