090122

Idag är dagen vi väntat på sen den 13:e maj då mitt graviditetstest visade att jag var gravid. Idag är dagen som beräknades som Elliots födelse både enligt kalender och ultraljud. Men eftersom Elliot fullständigt sket i alla planer och beräkningar så passerar dagen rätt obemärkt förbi. Vi ska titta på bil och sen äta middag hos Åke och Anita. Det är i och för sig mer spännande än vad vi brukar göra.

Men en som kommer att tycka att dagen är viktig är Viggo. Välkommen!
Skönt att du äntligen ville titta ut.

Kan man....

...vakna upp och se något finare?

Hemma

Vad skönt det är att få rå sig själv. Visst är jag trött men jag sover trots allt bättre nu än innan han kom. Mycket amning blir det. BVC-sköterskan var här igår. Elliot hade gått upp från 2975 g i måndags till 3140 g. Så hon var helnöjd att han gått upp så mycket på bara några dagar.
Han är ofta snuttig, ibland får han tag på sin egen tumme annars duger oftast våra fingrar. Har testat napp, den funkar ibland. Vet egentligen inte när man kan börja med napp men jag tycker det måste vara OK om vi vet att han har ätit och han bara vill snutta.

Det där med overall är ingen höjdare. Elliot gillar inte riktigt att klä på sig. Kanske för att den är gigantisk på honom. Blir mer som en åkpåse trots att det är en liten storlek. Armarna är ingen idé att försöka få in i ärmarna, benen funkar någorlunda men det blir lite tokigt eftersom ha inte vill ha benen raka. Så här trött blir man av att vara ute och gå en liten stund.

Första kvällen hemma

Oj, vad skönt det var att komma hem.

Mamma, pappa, Åke och Anita kom förbi och ville såklart glutta lite på sitt nya barnbarn. Vi fick massa fina saker och vi fikade lite. Skönt att träffa dem. Hade ju hoppats att få se dem lite tidigare men de fick ju inte komma till BB och hälsa på.

Sen hade Jimmy, Elliot och jag det så mysigt. Satt i soffan och bara njöt. Elliot fick hicka som såg så roligt ut.

http://www.youtube.com/watch?v=nrEDfjQ0Gms


Elliot var så snäll inatt. Ammade i och för sig ganska länge men då kunde jag halvlura lite under tiden. Men sen sov han flera timmar i sträck. T.ex. sov han från halv sju på morgonen till halv elva. Skönt för oss att få sova länge, sen hann jag äta frukost och duscha innan han vaknade. Vilken lyx!

BB

Oj, vad svårt det var att sova första natten. Var för det första så upprymd. Vad fantastiskt det var att bara titta på vår son. Och han tittade tillbaka på oss. Vi kände nog ganska snart att det faktiskt var en Elliot vi hade fått.
Jag hade även ganska ont den natten. Till slut fick jag en spruta vid fyra som hjälpte rätt bra.
På lördagsmorgonen kom barnläkaren och undersökte Elliot.
Jag blev äntligen av med katetern och droppen. Så nu fick jag börja röra mig. Självklart gjorde det rätt ont att resa sig upp och ta de första stegen men med lite stöd från Jimmy gick det bra.









Mina favoritkillar


På kvällen gick vi ut och åt i dagrummet och sen såg vi på skidskytte. Skönt att slippa bara vara på vårt rum.
Även denna natt var det svårt att sova. Elliot ville snutta mellan halv elva och halv tre och då låg ju inte jag så bekvämt. Natten innan kunde jag ju inte röra mig och efter att ha legat på en sida en hel natt hade jag gjort illa mig i axeln och sidan och det roliga är att det gjorde ondare än operationssåret. Men vid fyratiden på morgonen gick jag upp på toa och det var först när jag kom tillbaka som jag insett hur bra det gått. Hade knappt gjort ont alls att resa mig och gå. Så på söndagen pratade vi med barnmorskorna och sa att vi tänkte åka hem på måndagen.
Elltiot vägdes under dagen och hade då gått ner till 3020 g. Annars spenderade vi dagen mest i vårt rum. Men lite skidskytte blev det ändå. Pratade lite med ett annat par som också fått en son på fredagkvällen några timmar efter oss. Hon fick sitt tredje barn och där fick de ta ut honom med kejsarsnitt efter mycket jobb. Hon hade rätt rejält ont och jag kände mig riktigt pigg i jämförelse. Hon tyckte det var fuskigt att jag kunde ha byxor, men jag gjorde henne lite mer lättad när jag visade henne att jag lånat farsans där linningen sitter mitt på magen. Alltså inte vid såret som de byxor jag brukar ha.
I går (måndag) kom operationsläkaren för ett "prata hem-samtal". Jag hade trott att det skulle ta en stund och vara ganska ingående men så här gick det till:
"Hur mår du?"
"Bra"
"Får jag se såret och känna på magen? OK, det ser bra ut. Hejdå!"

Sen kom barnläkaren som undersökte Elliot för att se om han var redo att åka hem. De hade tagit ett blodprov för att kolla gulsotsnivån men det var ingen fara. Höfterna är fortfarande stela så vi får en remiss till en ortoped där de ska kolla om det är något fel. Men antagligen kommer det rätas ut efter ett tag. Han hade gått ner lite till i vikt men låg fortfarande inom "tillåtna" nivåer.

Så efter lunch var vi redo att åka hem. Vi hade inte tagit med bilbarnsstolen, vi tänkte att Jimmy kunde åka hem och hämta den och annat som vi behövde. Men eftersom det var besöksförbud på grund av vinterkräksjukan så skulle han inte få komma in igen om han åkte.
Så han var vungen att åka hem och hämta den plus en overall. Så fick han ringa när han kom tilbaka så vi fick ses vid hissarna. Overallen var jättestor och Elliot såg så rolig ut när han satt fastspänd.

Sen var vi äntligen på väg hem...

Fredag 090109, den långa versionen

I torsdags och fredags var jag hemma från jobbet eftersom jag var så förkyld och kände mig hängig. Vi halv ett kissade jag och fyllde tvättmaskinen samtidigt. Tänkte tvätta de sista barnkläderna och sen ta och diska. Men när jag var klar så började det forsa vatten. Så det var bara att ringa förlossningen och Jimmy så att han kunde komma hem och hämta mig. (Det var ju tur att jag var hemma, hade inte varit så kul om vattnet gått på jobbet. Å andra sidan går det ju inte så fort att föda barn så det hade ju bara varit att åka därifrån.)
Vi kom in vid halv två och de kopplade upp mig för en CTG-kurva. Hjärtljuden såg bra ut trots att Elliot hade bajsat i fostervattnet. Hade ca fyra sammandragningar per 10 min. Barnmorskan tyckte det var synd att han låg i säte, annars hade det nog rätt snabbt och bra. Fick bricanyl från en spruta och sammandragningarna avtog lite en stund men de ökade ganska snabbt igen. Så då fick jag en tablett som jag inte tyckte hjälpte ett dugg. Eftersom jag ätit en tallrik gröt vid halv elva tyckte narkosläkaren att vi var tvungna att vänta sex timmar efter det för att jag inte skulle må illa.
Får infart i vänstra armvecket och kateter och 16:45 tas jag till operation. Jimmy får följa med barnmorskorna för att byta om. Infarten lossnar då jag flyttas till operationsbordet så de får sätta om den och de sätter även en i högra armvecket. Sen ska narkosläkaren ge mig ryggmärgsbedövning. Och det var lättare sagt än gjort. Hon försökte några gånger och sen frågade hon om jag har problem med ryggen. Hon hittade inga mellanrum mellan kotorna. tydligen sitter hon och skakar på huvudet men det såg jag inte som tur var. Hör operationsläkaren säga: "vi får nog söva henne". Aldrig, tänkte jag och kutade med ryggen som aldrig förr. Så efter ett positionsbyte och mitt i en värk så sitter bedövningen äntligen. Har nu sex små hål i ryggen, och hon försökte flera gånger i många av dem. Tur att jag inte är rädd för nålar. =)
Får en grej på fingret som mäter blodets syresättning och de sätter även EKG. Sen jag ligger som ett kors med sladdar överallt. De sätter för skynket så at tvi inte ska se något. Jimmy sitter vid mitt huvud hela tiden. Han ville helst titta men de ville ha honom på min sida skynket, jag tror att de är rädda att han skulle svimma trots att jag är övertygad om att han inte skulle göra det. Narkosläkaren hade ju gjort sitt jobb så hon filmade operationen. Så vi har ändå sett det mesta.
Häftig känsla att känna hur de gröper i magen men att det inte gör ont. Helt plötsligt rycker det till och han är ute. Vi hör ett illvrål och då kan jag äntligen koppla av. Tittar på klockan och den är 17:32.







Elliot, mindre än en minut gammal




Barnmorskan kommer med barnet. Det är en kille. Och trots att han är kletig och lila så är han världens finaste. Jimmy får följa med ut och de torkar rent vår son och Jimmy får klippa navelsträngen. Sen får Jimmy honom och de kommer in till mig igen och vi får beundra honom en stund till innan de går upp till förlossningen och väger och mäter honom medan jag sys ihop och körs till uppvaket. Han vägde 3285 g och var 48 cm. Det var lite svårt att mäta honom eftersom han legat som en fällkniv så länge var det svårt att räta ut honom.
Väl på uppvaket, kommer dit ca 18:10, blir jag väl omhändertagen och får smärtlindring då ryggbedövningen släpper. Jag får världens frossa och ligger och skakar men det går över efter en liten stund. Försöker amma men det är inte det lättaste eftersom jag fortfarande har sladdar överallt och har lite svårt att böja armarna så Jimmy hjälper till att hålla.
Lite över åtta körs vi därifrån och får komma till vårt rum på BB. Och vid nio får vi vår grattisbricka med smörgås och te och äppeljuice i champagneglas. Smakade fantastiskt.

Äntligen

Nu är han äntligen här.

Elliot föddes 090109 kl. 17.32.
Han vägde 3285 g och var 48 cm lång.
Och alldeles, alldeles undebar.

Idag har vi fått komma hem. Så snart kommer bilder och mer info om hur allt gick till.