Fredag 090109, den långa versionen

I torsdags och fredags var jag hemma från jobbet eftersom jag var så förkyld och kände mig hängig. Vi halv ett kissade jag och fyllde tvättmaskinen samtidigt. Tänkte tvätta de sista barnkläderna och sen ta och diska. Men när jag var klar så började det forsa vatten. Så det var bara att ringa förlossningen och Jimmy så att han kunde komma hem och hämta mig. (Det var ju tur att jag var hemma, hade inte varit så kul om vattnet gått på jobbet. Å andra sidan går det ju inte så fort att föda barn så det hade ju bara varit att åka därifrån.)
Vi kom in vid halv två och de kopplade upp mig för en CTG-kurva. Hjärtljuden såg bra ut trots att Elliot hade bajsat i fostervattnet. Hade ca fyra sammandragningar per 10 min. Barnmorskan tyckte det var synd att han låg i säte, annars hade det nog rätt snabbt och bra. Fick bricanyl från en spruta och sammandragningarna avtog lite en stund men de ökade ganska snabbt igen. Så då fick jag en tablett som jag inte tyckte hjälpte ett dugg. Eftersom jag ätit en tallrik gröt vid halv elva tyckte narkosläkaren att vi var tvungna att vänta sex timmar efter det för att jag inte skulle må illa.
Får infart i vänstra armvecket och kateter och 16:45 tas jag till operation. Jimmy får följa med barnmorskorna för att byta om. Infarten lossnar då jag flyttas till operationsbordet så de får sätta om den och de sätter även en i högra armvecket. Sen ska narkosläkaren ge mig ryggmärgsbedövning. Och det var lättare sagt än gjort. Hon försökte några gånger och sen frågade hon om jag har problem med ryggen. Hon hittade inga mellanrum mellan kotorna. tydligen sitter hon och skakar på huvudet men det såg jag inte som tur var. Hör operationsläkaren säga: "vi får nog söva henne". Aldrig, tänkte jag och kutade med ryggen som aldrig förr. Så efter ett positionsbyte och mitt i en värk så sitter bedövningen äntligen. Har nu sex små hål i ryggen, och hon försökte flera gånger i många av dem. Tur att jag inte är rädd för nålar. =)
Får en grej på fingret som mäter blodets syresättning och de sätter även EKG. Sen jag ligger som ett kors med sladdar överallt. De sätter för skynket så at tvi inte ska se något. Jimmy sitter vid mitt huvud hela tiden. Han ville helst titta men de ville ha honom på min sida skynket, jag tror att de är rädda att han skulle svimma trots att jag är övertygad om att han inte skulle göra det. Narkosläkaren hade ju gjort sitt jobb så hon filmade operationen. Så vi har ändå sett det mesta.
Häftig känsla att känna hur de gröper i magen men att det inte gör ont. Helt plötsligt rycker det till och han är ute. Vi hör ett illvrål och då kan jag äntligen koppla av. Tittar på klockan och den är 17:32.







Elliot, mindre än en minut gammal




Barnmorskan kommer med barnet. Det är en kille. Och trots att han är kletig och lila så är han världens finaste. Jimmy får följa med ut och de torkar rent vår son och Jimmy får klippa navelsträngen. Sen får Jimmy honom och de kommer in till mig igen och vi får beundra honom en stund till innan de går upp till förlossningen och väger och mäter honom medan jag sys ihop och körs till uppvaket. Han vägde 3285 g och var 48 cm. Det var lite svårt att mäta honom eftersom han legat som en fällkniv så länge var det svårt att räta ut honom.
Väl på uppvaket, kommer dit ca 18:10, blir jag väl omhändertagen och får smärtlindring då ryggbedövningen släpper. Jag får världens frossa och ligger och skakar men det går över efter en liten stund. Försöker amma men det är inte det lättaste eftersom jag fortfarande har sladdar överallt och har lite svårt att böja armarna så Jimmy hjälper till att hålla.
Lite över åtta körs vi därifrån och får komma till vårt rum på BB. Och vid nio får vi vår grattisbricka med smörgås och te och äppeljuice i champagneglas. Smakade fantastiskt.