Huvudet under armen

Ja, inte riktigt även om jag känner mig lite trög i huvudet eftersom jag sover så dåligt.
Det jag syftar på är att vår rackarunge fortfarande inte har vänt sig utan har huvudet precis under mina högra revben. Väldigt bekvämt. =) Känns som om huvudet kommer att vara helt mosat när den kommer ut eftersom det är lite svårt att unvika att böja sig framåt ibland. Att sova på höger sida är också lite spännande då det känns som en knöl i sängen och då vet jag att det är ungens huvud jag ligger på.
På torsdag ska vi till barnmorskan för en extra koll för att se om den vänt sig och har den inte det blir vi bokade på ett vändningsförsök. Så det gissar jag blir i mellandagarna. Så förhoppningsvis hinner den vända på sig tills dess. Men jag har läst några övningar man kan göra för att få ungen att vända sig. Det ena var att visualisera att barnet vänder sig. Inget för mig. Det andra var att man skulle ligga med rumpan högre än magen. Så här ungefär, fick bilden visad av Veronica. Men graciös som jag är så har jag lite svårt att ligga så där, så jag har lagt kuddar under rumpan istället. Det funkar men det är inte så trevligt att ligga så någon längre tid. Annars kan man stå på alla fyra vilket jag också testat. Inget har funkat än men det är värt att testa.

Idag är Jimmy i Stockholm och ska gå och titta på Mammas nya kille. Han ska gå med Jonas, Björn och Mange. Mange var den som ordnade det men han är ju inte världens bästa på att organisera så när de kom för att hämta Jimmy kom de för att han ville dubbelkolla sina e-brev för att se om det verkligen var idag de skulle gå. De skrev även upp bokningsnumret eftersom de skulle hämta ut biljetterna i teaterkassan. Så nu är de i alla fall på väg och det är rätt dag och tid. Hoppas de får kul. =)
Jag har tagit det lugnt, tittat på skidor hela dagen. Det var riktigt spännade att se när Johan Olsson vann. Det är så skönt att vara ensam ibland, det händer inte så ofta.

Anna, tack för de lugnande orden. Skönt att höra att någon haft likadant. Det jag oftast fått höra är: "nu sparkar den väl massor, så att man kan se hela magen röra sig?" Men så har det verkligen inte varit. Jag har moderkakan i framvägg så det är en bidragande orsak men även att den ligger som den gör, gör att det inte känns så mycket. Nu känns det mycket mer men bara som att hela ungen sträcker på sig, inte som sparkar. Ibland känns det som om den försöker ta sig ut genom sidan på magen.
Men som sagt, håll tumamrna för att den vänder sig. Vill ju helst föda vanligt men hellre kejsarsnitt än sätesbjudning. Hade jag vetat att barnmorskorna känner sig säkra på det och att det var många som födde så var det en annan sak men det är ju faktiskt större risk att något händer barnet och det vill jag inte riskera.