Vändningsförsök

Här var det snabba bud. Vi var hos branmorskan igår och hon tyckte att barnet sjunkit ner (vilket jag kan bekräfta eftersom jag får gå och kissa hela tiden) och eftersom det blir svårare att vända barnet om det är fixerat så försökte hon ordna en tid för vändningsförsök åt oss så fort som möjligt. Det är egentligen lite tidigt eftersom jag bara har gått 35+1 idag. de väntar helst till 36 hela veckor har gått. Så vi fick en tid redan idag på morgonen för att titta om det skulle gå att försöka vända idag, eller om vi skulle få vänta, eller om det inte skulle gå alls.

Enligt ultraljudet såg allt bra ut och det skulle gå att försöka redan idag. Var inte riktigt förberedd för det men kände att det är lika bra att försöka. Fick göra en CTG-kurva som såg bra ut, så satte de en "ingång" i handen där de injecerade bricanylen. Blev avslappnad och fick lite hjärtklappning men jag trodde att det skulle vara värre. Sen försökte läkaren att vända på ungen. Hon försökte få den att göra en bakåtkullerbytta eftersom det är den kortaste vägen. Det gjorde riktigt ont och var obehagligt men inget jag inte stod ut med. Hon försökte fyra gånger men den rörde sig inte ur fläcken. Hon tyckte att min livmoder var lite spänd och sa att hon skulle kunna ge mer bricanyl men att det var ovanligt att de gjorde det. Men hon ville inte ta i för mycket eftersom jag har moderkakan i framvägg och det faktiskt kan lossa en bit. Och jag kände att det räckte med de försök hon gjort. Det hade varit skillnad om det varit nära men eftersom den inte ville röra sig ett dugg så kändes det inte som om den skulle göra det med mer våld. Och den har legat i säte i minst fyra veckor så den ligger säkert så av en anledning.

Efter försöket fick vi göra en CTG-kurva till för att se att allt såg bra ut. Och det gjorde det. Så då fick vi åka hem. Och jag fick äntligen äta och dricka. Klockan var elva och jag var vrålhungrig. Sen var vi så trötta så vi sov middag några timmar. Det var verkligen välbehövligt.