Äntligen ensamma

Imorse blev det att gå upp tidigt för att skicka iväg mamma och pappa. Jag följde med till flygplatsen, ville ju vara säker på att de kom med. =) Nejdå, men de ville att jag skulle följa med. Så efter de checkat in gick vi till Starbucks och fikade. Pappa ville kolla posten en sista gång. Vadå, undrar ni? Jo, det var en dag som mamma och jag var kaffesugna och pappa såg en Starbucksloga. Mamma blev förvånad att han kände igen den, men pappa sa att vi varit där så ofta att han får posten dit. Det var en stark överdrift eftersom den gången var tredje gången vi var där. Sammalagt blev det fyra gånger på två veckor, inte så många alltså.

Jag vet att det låter lite hemsk, men jag måste faktiskt erkänna att lite skönt är det att m & p har åkt hem. Det har verkligen varit fantasktisk att ha dem här och kunna visa dem Tokyo. Men innan de kom var Mattias (Jimmys handledare) här ända från att vi kom hit tills några dagar efter att m & p kom. Det var också roligt att han var här, vi tränade mycket tillsammans. Men det är ju alltid så att man tar hänsyn till andra. Så det känns faktiskt skönt att få vara ensamma lite. Vi har ju inte varit det sen i slutet av mars. Så vi gick och firade med sushi. Oh, vad gott det var. Och så sitter jag här i ett kokhett datorrum med massa okända människor och bloggar, så nu struntar jag i er och går och myser lite med Jimmy istället. Puss på er! =)