Besviken

Jimmy och jag skulle ut och springa tillsammans förut. Jag hade hoppats att jag skulle kunna hänga med i hans tempo. Men efter bara en liten stund kände jag att det inte gick. Fick så ont i lungorna. Förut, innan jag började springa mer regelbundet blev det alltid så här varje gång jag sprang för att jag sprang för fort. Men nu har jag ju ändå sprungit ett tag så jag hade hoppats att det skulle gå bra. I och för sig var det länge sen jag sprang ute i kylan nu, så det kanske påverkade.
Så Jimmy fick springa före så lunkade jag på i min egen söliga takt.
Nu har jag fortfarande ont i lungorna. Och jag är arg och besviken. Jag vill också kunna springa fort.