Spruckna förväntningar

Dagens tävling innehöll tyvärr besvikelser var gäller våra svenska hopp. Jag hade starka förväntningar på Mattias Fredriksson, men det visade sig ganska snart att han inte riktigt hängde med. Istället fick vi heja på Anders och Martin. Både hängde med ett bra tag, men på slutet var det bara två norrmän, två tyskar och en tjeck kvar. På bilden är det Anders som kommit ikapp Martin.

Det var riktigt kul att stå så nära när de åkte förbi. Först kom de ca tre meter ifrån oss på stadion och när de sen svängde upp på bron och runt bakom stadion stod vi ännu närmare.

Sista metrarna var det bara norrmännen som orkade med. Hjelmeset bytte skida på ett ställe (jag såg inte riktigt vart) så jag fattar inte hur han orkade ikapp. Estil var ju också efter ett tag, men hann också ifatt de andra.

Sen fanns det de som inte var riktigt lika bra. Bland annat var det en irländare som många hejade på för han var så långt efter. Han bröt ganska snart. Det var även en dansk med, men han bröt också efter några mil. När han kom in för varvning visste han inte vilken väg han skulle välja, så han blev trött på hela skiten.